Jag ger dig min morgon

Jag vänjer mig aldrig. Att gå upp kl.6 en lördag kommer nog aldrig kännas bra. Man känner sig så ensam. Men det känns mycket bättre nu, jämfört med förr så klart. Nu kan jag ju prata med Stella, kolla på tv, käka frukost, sitta vid datorn. Förut satt jag med öronproppar och stirrade in i väggen och kände mig psykiskt sjuk. Ungefär.


Igår när vi åkte till farmor och farfar satt Skorpan bak i bilen och babblade hela vägen, som vanligt. "-Ska vi svänga höger här?", "-Farmor och farfar bor ditåt!", "-Neej, stanna!! Det är rött!". När vi stod vid rödljusen diskuterade vi vilket håll som egentligen var höger och vilket som var vänster. Till slut la hon händerna på kinderna och utbrast "-Oj oj jag blir så trött på det här... tänkandet!".

Jag är egentligen inte så mycket för Halloween. Vi brukar inte fira det. Vi brukar egentligen inte fira påsken heller, men jag tycker om att påskpyssla. Det vore kanske roligt att halloween-pyssla nånting också. Om inte annat så till jobbet. Vi hade en kväll med skräcktema förra året. Hittade några enkla inspirerande pyssel på nätet!



Idag är det hårdkörning ute med carport-bygget. Inte för mig då. Jag ska vara barnvakt (ha ha) och försöka få lite saker gjorda. Först ut, klippa Sofie! Jag kan tyvärr inte snusa på Allanbrallan idag för jag är förkyld. Jag kanske får klappa honom med vantar. Så fort jag sa till Stella att Allan skulle komma ställde hon sig i givakt, "-Jag ska ta hand om Allan när du klipper Sofie". Bra för framtiden att veta att man avlat fram en barnvakt.